Modern tävlingskarate består av två separata grenar: kata och kumite. Man kan tävla i lag eller individuellt. Här följer några förklaringar så att du kan följa en tävling bättre.
KATA
Världsmästarinnan Wakai från Japan utför katan Suparimpei.
Kata är ett slags förbestämt, pedagogiskt rörelsemönster med offensiva och defensiva
tekniker. Denna disciplin har mycket långa anor och tränas i alla klubbar som utövar
traditionell karate. Många instruktörer anser att det är just i katan som det går att
finna nyckeln till karate. I rörelsemönstren kan man nämligen hitta århundraden av
erfarenheter som lagts till varandra. Katorna har olika namn beroende på vilken typ av
kamp som den är tänkt att efterlikna. Ibland har inspirationen kommit från t.ex.
kattens eller tranans sätt att försvara sig. I andra fall anger katans namn bara de
antal steg som man behöver utföra. Men inte sällan är katans ursprung helt okänt
idag.
För att tävla i kata behövs en plan, jämn yta. De tävlande går upp två och två.
Den ena bär rött bälte (japanska: aka) och den andra blått (japanska: ao). Först gör
aka sin kata och sedan följer ao. Därefter är det dags för domarnas utslag som visas
med hjälp av enkla flaggsignaler. Majoritetsbeslut gäller, dvs. det kan bli 3-0 eller
2-1. I vissa matcher används fem istället för tre domare, men majoritetsbeslut
tillämpas likväl.
När domarna ska avgöra vilken tävlande som är bäst tittar de bl.a. på timing, rytm,
fokusering, balans, hastighet och andning. Den tävlande får inte ändra själv i katans
mönster genom att t.ex. lägga till egna tekniker. Viktigt är också att utförandet
inte liknar en dans eller teatral uppvisning. Istället skall den uppvisas enligt
traditionella värden och principer. Katan skall vara realistisk i kamptermer och uppvisa
koncentration, uthållighet och kraftpotential. Den måste visa såväl styrka,
uthållighet och hastighet som elegans, rytm och balans.
I lagtävling tävlar man tre och tre. Domarna utser vinnaren enligt samma kriterier som
ovan, men de tar även hänsyn till lagets inbördes synkronisering av rörelserna.
KUMITE
I kampmomentet, kumite, är det maximal kontroll som
gäller. Domarna måste blixtsnabbt kunna avgöra om det är poäng, varning eller
bestraffning.
Kampmomentet i karatetävling kallas kumite. Matchtiden är för tre minuter för män och
två för kvinnor och juniorer. Matchytan utgörs av en matta (japanska: tatami) på 8 x 8
meter. De tävlande bär som tidigare rött och blått bälte.
Antalet domare är fyra stycken varav en leder matchen. Domarna på en tatami arbetar i
ett team. Med hjälp av ett komplext system av flaggsignaler i olika kombinationer fattar
de beslut om t.ex. poäng, bestraffning, vinst eller diskvalificering. Den tävlande som
först uppnår 8 poängs ledning vinner. Vinst ges även när en tävlande efter
matchtidens slut har flest poäng, genom domslut eller genom att en tävlande bestraffas
ger upp matchen eller diskvalificeras. Om det är lika ställning efter matchtidens slut
påbörjas en ny match om en minut. Är det fortfarande
lika ställning beslutar domarna vem som ska vinna baserat på följande:
1. De tävlandes attityd, "fighting spirit" och styrka.
2. Överlägsenhet i taktik och uppvisade tekniker.
3. Den tävlande som har initierat merparten av de tekniska handlingarna.
I lagtävling i Sverige utses vinnaren efter bäst av tre matcher. Internationellt är det
fem stycken i ett herrlag och tre i ett damlag.
Poänggivning
1. Poängen är enligt följande:
a, SANBON 3 poäng
b, NIHON 2 poäng
c, IPPON 1 poäng
2. Poäng utdelas när en godkänd attackteknik utförs mot godkänd attackyta med:
a, God form
b, Sportslig attityd
c, Kraft
d, Koncentration och uppmärksamhet på motståndaren (japanska:
zanshin)
e, God timing
f, Korrekt avstånd
3. SANBON utdelas vid:
a, Höga sparkar
b, Svep eller kast där motståndaren faller ned följt av
poänggivande teknik
4. NIHON utdelas vid:
a, Sparkar mot kroppen
5. IPPON utdelas vid:
a, Slag mot kropp eller ansikte
6. Följande attackytor är godkända:
a, Huvud
b, Ansikte
c, Hals
d, Buk
e, Bröst
f, Rygg
g, Sida
Förbjudna handlingar och tekniker
Tävlingskarate är idrott. Därför är de flesta farliga tekniker förbjudna och alla
tekniker skall utföras med kontroll. En vältränad karateutövare kan tåla hård
kontakt över diverse muskler, t.ex. buken, medan huvudet, ansiktet, nacken och leder samt
underlivet ej klarar hård kontakt. Tekniker som orsakar skada skall resultera i
bestraffning, såvida den träffade ej själv är skyldig. Alla tekniker som utförs
måste vara kontrollerade och ha god form. Är de inte det skall, oavsett vilken teknik
det gäller, varning eller bestraffning utdelas.
Vad gäller kontakt mot ansiktet står det ingenstans i reglerna att en teknik måste
träffa för att ge poäng. Men om den gör det får det vara en nudd ("skin
touch") på sin höjd. I tävling för barn (10-13 år), yngre juniorer (14-15 år)
och juniorer (16-17 år) erhålls en varning eller bestraffning för minsta kontaktsituation
mot ansiktet, halsen eller strupen.